Jag har aldrig ställt denna fråga till mig eftersom jag alltid trott att det är givet – tro är inte en massföreteelse. Det blir massföreteelse när människor med samma tro församlas i frihet och inte när tron påtvingas gruppen som en allmän regel. Tro är något som föds i människans hjärta oavsett den yttre världens ställning till den. Idag kan t.ex. massmedia manipulera med våra känslor och tankar och skapa en masshypnos trots det väljer många att inte TRO på det.
Vi tror alltid på ngn eller ngt: man kan tro på Gud, på den ljusa framtiden, på sig själv, på pengar, på en annan människa, på Ufo osv, osv. När vi säger att vi tror innebär det att vi ”inte vet” ,” inte har”, ”inte är” utan förväntar, hoppas ( t.ex. att den ljusa framtiden snart kommer , politikern kommer att göra bättre, pengar ska bringa lycka osv ) d.v.s. vi tror alltid blint. När vi förstår att ngt är uppenbart säger vi att vi vet och inte tror. Jämför: ”Jag tror att Sverige vinner över Brasilien ” och ”jag har sett matchen jag vet att Sverige förlorade”.
Så ordet TRO uttrycker själens, människans förväntan på ngn eller ngt vilket kommer att uppenbaras. Bättre än helige apostel Paul kan man inte definiera : ” tron är en fast tillförsikt (förtröstan) om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser ( Heb 11:1)”Ur denna definition kommer en enkel mening att kristna tror på Gud trots att Han inte gestaltar Sig Själv varje dag för oss annars skulle vi säga att vi” känner” Honom eller ” är bekanta” med Honom, eller ”träffade” men vi tror och det innebär att vi inte ser : ”Saliga de som tror fast de inte sett.” säger Herren till hl.Ap.Thomas som inte ville tro på Kristi Uppståndelse före han sett Uppstånden Kristus.(Joh 20.29)
Rent teologiskt vill jag tillägga att vi egentligen skådar Herrens varande varje dag i olika ting i naturen, i människor, i mirakel, i Gudstjänster vilket för en icke troende person inte är bekant.
Till sist innan jag lägger fram en intressant liknelse vill jag påstå att det finns många människor som tror på demokrati medans de andra inte alls ser dess varande.
Liknelse om två barn i en gravid kvinnas mage
Två ofödda barn talar i en gravid kvinnans mage. Det ena är troende det andra är icke troende.
Icke Troende: Tror du verkligen på livet efter födseln?
Troende: Ja, naturligtvis. Alla förstår att livet efter förlossningen existerar. Vi är här för att bli tillräckligt starka och redo för vad som väntar oss senare.
Icke troende: Vilken dumhet! Livet efter födseln, kan du föreställa hur ett sådant liv skulle kunna se ut ?
Troende: Jag vet inte alla detaljer, men jag tror att det kommer att finnas mer ljus och att vi ska gå och äta själva med vår mun.
Icke Troende: Lyssna på sånt trams att gå och äta med egen mun. Det är löjligt. Vi får näring genom vår navelsträng. Du, förresten navelsträngens liv är kort därför finns inget liv efter födseln.
Troende: Jag tror det är möjligt, allt blir bara annorlunda. Du behöver bara tro.
Icke troende: Men ingen kom ju tillbaka därifrån. Livet avslutas helt enkelt med födseln. Och ändå är livet stort lidande i mörker.
Troende. Nej! Jag vet inte exakt hur vårt liv blir efter födseln men i alla fall får vi träffa Mamma och Hon ska tand om oss
Icke troende: Tror du på Mamma? Och var finns Hon?
Troende: Hon är överallt omkring oss, vi befinner oss i Henne och tack vare Henne rör vi oss, utan Henne kan vi inte existera.
Icke troende: Vilket trams! Jag har inte sett ngn Mamma, det är uppenbart att Hon inte finns.
Troende: Kan inte hålla med dig. Ibland när allt lugnar sig kan man höra hur hon sjunger och klappar vår värld. Jag är helt övertygad att vårt verkliga liv börjar efter födseln!
Bra artikel. tack.