I år hade vi den stora välsignelsen att fira den heliga Theofanian, Herrens dop, den 19:e (6:e) januari, med vaka och den gudomliga liturgin vid midnatt. Firandet började dagen innan, med prästledd typika och de kungliga timmarna; sedan samlades vi åter sent på kvällen för den festliga vigilian med litia och gudomliga liturgin in på morgontimmarna; vi avslutade med den stora vattenvälsignelsen och en gemensam festmåltid.

Då vi också trädit ut ur Kristi födelses stora högtid—och nu lämnar bakom oss den förlängda helg som binder samman Kristi födelse, omskärelse, och dop—vill jag uttrycka mitt hopp att vi alla en gång ska undfå Herren i våra hjärtans grotta, slutligt lämna denna världen med dess förföriska band bakom oss, och ingå i Guds Rikes eviga gemenskap; för att där och nu möta våra själars brudgum och glädjas i den Heliga Treenigheten. Ty så är Guds vilja, även för dig och mig, och i sanning för oss alla. Ära och tillbedjan åt Honom, vår store Gud i helig Treenighet, Fader och Son och Helig Ande, här och nu och i den tillkommande världen, alltid och evinnerligen.