Gudaföderskans Bebådelse

Festens troparion på kyrkslaviska:

Festens kontakion på svenska:

Denna gång samlades vi för att be Vigilia samt fira Liturgi med anledning av festen som brukar infalla ungefär i mitten på den Stora Fasta, nämligen Gudaföderskans Bebådelse; Ärkeängelns Gabriels glädjebudskap till Jungfrun Maria om att Hon skulle bliva havande och föda en son med namnet Jesus, Vilken skulle bliva stor och kallas den Högstes Son, samt att Herren Gud skulle giva Honom Hans fader Davids Tron.

Gabriels budskap till Maria var icke ett av tvång, utan snarare ett att av För likt huru Eva i Paradiset av fri vilja valde att äta den förbjudna frukten och så fjärma sig Gud, valde fritt så ock den heliga Jungfrun att mottaga ärkeängelns budskap vilket ju uppenbarade mysteriet om att Han som före alltid fötts av Gud Fadern skulle genom Henne komma att taga kött och så bliva människa. Därför kallar Kyrkan Henne för ”den Nya Eva” såsom Kristus kallas den ”Nya Adam”, då Hon ju närmat sig Gud på ett sätt ingen annan människa tidigare gjort eller någonsin i framtiden skall komma att göra, ty genom sitt andliga liv gjorde Hon rum för den Orymbare Guden i Sitt sköte och banade således väg för hela det mänskliga släktets frälsning.

Om detta mysterium skriver den Helige Johannes av Kronstadt:

”Huru hedrade äro vi inte alla, bröder och systrar, av Guds Sons förkroppsligande från den renaste Jungfrun; huru förhärligade, glada och tröstade äro vi inte! Gud är med oss: Han har blivit vår Förespråkare, Återlösare och Frälsare; Guds Moder har blivit vår Moder av nåd, vår Förebedjare, Försvarare och Beskyddare. Föreställ eder vad som skulle hava hänt med människorna om icke Guds Son hade nedlåtit sig på ett sådant underbart och välgörande sätt till oss syndare, som på grund av vår synd och fiendskap mot Gud förmörkats och fördärvats tusentals gånger om! Huru fattig skulle icke mänskligheten vara, huru ynklig, glädjelös och otröstlig med sina oräkneliga missöden!”

Och den helige Filaret av Moskva förklarar vikten av detta mysterium sålunda:

”Vad innebär detta? Vad betyder det att Guds Sons förkroppsligande föregås av ett tillkännagivande från himmelen, och att det inte bara förkunnas av Herrens suveräna vilja, utan också väntar på samtycke från Hans tjänarinna? Är då den Allsmäktige maktlös att handla utan förberedelser eller utan att invänta samtycke? Varför söker himmelen så innerligt efter dessa jordiska ord: ‘Se, jag är Herrens tjänarinna; ske med mig såsom du har sagt’? Ty dessa ord var nödvändiga såväl för Herrens Moders värdighet likväl för förkroppsligandet av Gud Ordet själv.

Ingen kan tvivla på att för att bli Herrens utvalda Moder krävdes det av henne, som skulle utväljas, den högsta förtjänst som kunna uppnås på jorden. Och i vad kan en fri och förnuftig varelses förtjänst bestå, om inte i sinnets rena och upphöjda strävanden och i viljans fria handlande? Dessa var nödvändiga för att Herrens moders värdighet skulle kunna befästas, bekräftas och uppenbaras i Jungfru Maria till vår glädje och uppbyggelse. Hennes oro vid ärkeängelns ärorika hälsning var en djupt ödmjuk själs känslorörelse. Att hon höll tillbaka denna oro i tyst begrundan var ett tecken på Hennes själs visdom, fasthet och stillsamma upphöjdhet. I frågan: ‘Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.’ uppenbarades så ock en städse kärlek till oskuldens kyskhet. Och till sist, i det slutliga utropet: ‘Se Herrens tjänarinna, låt det ske med mig enligt ditt ord’, uttrycktes ju trons lydnad.”

Allraheligaste Gudaföderska, fräls oss!