På aftonen mot torsdagen den 16:e (3:e) mars, i tredje veckan av Stora fastan, hade vi förmånen att få samlas för att mottaga Herrens lekamen och blod, till glädje och andlig vederkvickelse, väl behövligt i dessa tider. Jag passar på att dela vår namninsamling för att få behålla vår gudstjänslokal, även om de flesta av er säkert redan sett den vid det här laget. Ära ske Gud!

Den 19:e (6:e) februari, på Yttersta domens söndag, hade vi den stora glädjen att fira den gudomliga liturgin tillsammans. Då var vi på väg mot den stora och ljusa fastan som nu redan har kommit över oss. Må vi vara Honom som har skapat och älskat oss lydiga, oavsett vilka omständigheter som denna heliga tid finner oss i.

I år hade vi den stora välsignelsen att fira den heliga Theofanian, Herrens dop, den 19:e (26:e) januari, med vaka och den gudomliga liturgin vid midnatt. Firandet började dagen innan, med prästledd typika och de kungliga timmarna; sedan samlades vi åter sent på kvällen för den festliga vigilian med litia och gudomliga liturgin in på morgontimmarna; vi avslutade med den stora vattenvälsignelsen och en gemensam festmåltid.

Då vi också trädit ut ur Kristi födelses stora högtid—och nu lämnar bakom oss den förlängda helg som binder samman Kristi födelse, omskärelse, och dop—vill jag uttrycka mitt hopp att vi alla en gång ska undfå Herren i våra hjärtans grotta, slutligt lämna denna världen med dess förföriska band bakom oss, och ingå i Guds Rikes eviga gemenskap; för att där och nu möta våra själars brudgum och glädjas i den Heliga Treenigheten. Ty så är Guds vilja, även för dig och mig, och i sanning för oss alla. Ära och tillbedjan åt Honom, vår store Gud i helig Treenighet, Fader och Son och Helig Ande, här och nu och i den tillkommande världen, alltid och evinnerligen.

Som många vet har det varit omöjligt för vår församlingsherde, fader Ioann att besöka oss sedan gränserna stängdes i samband med Corona, och det geopolitiska läget har inte förbättrat situationen. Vi har ändå inte lämnats utan de heliga sakramenten under den här tiden, tack vare de självuppoffrande präster som tagit sig hit för att tjäna oss. Ändå är vi tacksamma för det nya beskedet enligt vilket fader Vitaly Babushin nu också är vår församlingsherde, utöver det ansvar han redan har i Stockholm.

Vi vill passa på att tacka fader Ioann för alla år som vår präst och herde, och önska honom många år! Vi vill också tacka alla som tjänat oss självuppoffrande under de här åren: fader Pavel, fader Piotr, och speciellt fader Vitaly och fader Andreij, vilkas hjälp varit ovärderlig. Sedan vill vi välkomna fader Vitaly med öppna hjärtan. Varde välsignat!

Söndagen den 11:e december (28:e november) hade vi förmånen att fira den gudomliga liturgin igen, firande Herrens uppståndelse. Adventsfastan till trots kunde vi efteråt samlas kring bordet i en gemensam måltid som kändes väl så festlig. Den här uppståndelsens dag firade vi också den helige hieromartyren Serafim Tjitjagov, metropolit av S:t Petersburg, som har lämnat oss dessa ord: del 1, del 2. Helige Serafim, bed till Gud för oss!

Denna helg, den 19-20:e (6-7:e) november, hade vi glädjen att fira dopet av Theodora och Isidora samt äktenskapet av deras föräldrar Serafim och Galina. Helgen började med dop på lördagen och fortsatte med typikan för Herrens uppståndelse, och därefter äktenskapet och en rejäl festmåltid: allt till Guds ära. Många nåderika år!

Efter en lång väntan fick vi äntligen åter chansen att komma samman och fira den gudomliga liturgin till Guds ära, på uppståndelsedagen den 13:e november (31:a oktober), mottagande Kristi lekamen och drickande av livets källa. Efteråt hölls som brukligt en rejält festlig måltid tillsammans. I den helige Johannes Teologens ord: ”älskom oss inbördes”!

Den 23:e (10:e) oktober samlades vi åter till den gudomliga liturgin, Gud till ära. Denna uppståndelsens dag firade vi bland annat också de heliga fäderna från det 7:e ekumeniska rådet, och gladdes över vår nya broder Isak som döptes in i fädernas heliga, allmänneliga och apostoliska kyrka innan vigilian aftonen före. Därefter delade vi en festlig måltid och gemenskap tillsammans.

Efter lång väntan fick vi äntligen åter samlas till den gudomliga liturgin, söndagen den 25:e (12:e) september: denna uppståndelsens dag firade vi också av festen för den allraheligaste Gudaföderskans födelse, och förbereddes för det ärorika korsets upphöjande, som vi firar (utan präst) nu på tisdag. Ära vare vår allsväldige Gud, alltid och i allt!

Vid Kristi förklaring, den 19:e (6:e) augusti, samlades vi åter till en högtidlig gudomlig liturgi under pågående fasta: kallade till att bestiga Guds heliga berg och skåda det oskapade ljuset. Nå, kanhända uppnådde vi inte detta, men vi undfick ändå Herren själv lekamligen till mat och dryck. Det är mitt innerliga hopp att vi också lever ut Hans liv, så att denna ofattbara gåva inte blir oss till dom eller fördömelse, utan till evigt liv i Honom. Självklart firade vi med en gemensam måltid efteråt.

Redan dagen därefter hade vi den stora nåden att få samlas till ytterligare en gudomlig liturgi, och gemenskap runt bordet. Därefter hölls församlingstämman som utannonserat; protokollet kommer att finnas i templet snarast, för dem som inte kunde närvara.