


Ett stycke av Stora Ektenin som inleder den Gudomliga Liturgin:
Festens troparion, Ton 4 Znavmennysång:
https://www.youtube.com/watch?v=TK-o-vpiYX8
40 dagar efter den heliga Uppståndelsens Dag samlades vi för att fira Kristi himmelsfärd med bön och lovsång. Under vigilia-gudstjänsten kunde man sålunda höra om betydelsen vår Herrens uppstigande till himlarna har för människosläktet:
”Adams natur som fallit ned till jordens nedre ändar gjorde Du Gud ny med Dig Själv, och upphöjde den idag över alla furstar och makter. Ty såsom Du älskat den, har Du satt den bredvid Dig; såsom Du förbarmat Dig över den har Du förenat den med Dig Själv och såsom förenad har Du lidit med den och såsom lidelsefri har Du lidit och förhärligat den med Dig Själv.”
Vi fick så ock höra på vilket sätt vi andligt skall närma oss detta mysterium, samt hur fastän ju Kristus uppstigit i höjden Han ändock ständigt är med oss:
”Då vi lämnat det jordiska på jorden och skiljt oss från askans stoft, kommen låtom oss nyktra till och rikta våra ögon och tankar mot höjden, låtom oss, dödliga lyfta blicken och sinnet mot himmelens port; låtom oss anse oss vara på olivberget och skåda på Förlossaren, som bärs av molnen. Ty därifrån steg Herren upp till himlarna och där fördelar Gåvogivaren gåvor över sina apostlar, i det Han tröstade dem och befäste dem såsom en fader och undervisade dem såsom söner, sade Han till dem: Jag skall ej skilja mig från eder, utan jag är med eder och ingen varde mot eder.”
Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!