Troparion till de heliga Apostlarna, Ton 4:
Kontakion till de heliga apostlarna, Ton 2:
I år samlades vi återigen för att fira församlingens helgon: De heliga Apostlarna Petrus och Paulus. Det blev en vacker dag med bön, lovsång och mottagande av Kristi heliga Kött och Blod, samt en sedvanlig gemensam måltid efter gudstjänsten.
Under Vigilian på fredagkvällen kunde man höra de vackra orden av Aposteln Petrus om Kristi frälsningsverk och hur vi skall hålla ut intill det att vi når fram till vår målet av vår tro:
”Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmhärtighet har genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt eder, I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsning som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden. Därför mån I fröjda eder, om I ock nu en liten tid, där så måste ske, liden bedrövelse under allahanda prövningar, för att, om eder tro håller provet — vilket är mycket mer värt än guldet, som förgås, men som dock genom eld bliver beprövat — detta må befinnas lända eder till pris, härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse. Honom älsken I utan att hava sett honom; och fastän I ännu icke sen honom, tron I dock på honom och fröjden eder över honom med outsäglig och härlig glädje, då I nu ären på väg att vinna det som är målet för eder tro, nämligen edra själars frälsning.”
Vid epistelläsningen under Liturgin kunde vi så ock höra om hur helige Paulus fick en försmak av detta himmelska mål, när han i sina välkända ord om hur han, fastän det att han utfört stora kraftgärningar i Kristi Namn, allenast ville berömma sig av sin vanmakt, på det att all ära skulle givas till Kristus som styrkt honom:
”Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det. Ja, jag vet om denne man, att han — huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det — jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala. I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet. Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig. Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig. Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren. Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.”
I främsta av Apostlarna, Petrus och Paulus, bedjen till Gud för oss!
De Heliga Apostlarna Petri och Pauli Ortodoxa Församling 