Del av Akathisthymnens 8:e Ikos (Obichodsång):

Denna gång besöktes församlingen av Igumen Nikita från Sergij av Radonezh’ församling i Stockholm för firande av den Gudomliga Liturgin samt genomförande av den årliga församlingsstämman.

Utdrag ur Akathisthymnen:

8:e Kontakion.
Då vi sett den främmande födelsen, låtom oss bli främmande för världen och vända vårt sinne till himmelen. Ty för den skull uppenbarade sig den höge Guden på jorden såsom en ringa människa, för att till höjden upphöja dem som ropa till Honom: Halleluja.

8:e Ikos.
Helt var Han här nere och lämnade ingalunda det övre, Han det Obeskrivliga Ordet. Ty ett gudomligt nedstigande och ej en förändring av plats var det som skedde, då Han föddes av den Gudi behagliga Jungfrun, vilken hör detta:

Gläd Dig, Du Rum för den orymbare Guden! Gläd Dig, Du det ärorika mysteriets dörr! Gläd Dig, Du otroliga budskap för de otrogna! Gläd Dig, Du de troendes fasta berömmelse! Gläd Dig, Du allraheligaste vagn för Honom som är över
kerubim! Gläd Dig, Du allrahärligaste boning för Honom som är över
serafim! Gläd Dig, Du som sammanför motsatserna till ett! Gläd Dig, Du som förenar jungfrulighet och födande! Gläd Dig, Du genom vilken överträdelsen utplånas! Gläd Dig, Du genom vilken Paradiset öppnades! Gläd Dig, Du Kristi Rikes nyckel! Gläd Dig, Du det evigt godas hopp!

Gläd Dig, Du oförmälda Brud!

Troparion till det livgivande Korset, Ton 1 (Stor Znamennysång):

Halvvägs igenom Stora Fastan samlades vi för att fira Korsnedfallandets Söndag. Efter den Gudomliga Liturgin förrättades även Sjuksmörjelsens Mysterium för de deltagandes kroppsliga, själsliga och andliga hälsa.

Flera gånger I gudstjänsttexterna beskrivs innebörden av Kristi verk på Korset mycket vackert:

”Kommen I förstdanade par, vilka avfallit från den övre kören, genom människodödarens avund, i det I fordom smakade av trädets bittra njutning. Sen, det allärade träder sannerligen fram, skynden till det och kyssen det med glädje, ropande till det i tro: Du är vår återkallelse, allärade Kors, Gudasaliga Trä, himmelska lustgård; då vi taga del av dess frukt, undfå vi oförgänglighet och återfå tydligt det första Eden och stor nåd” – Stichir vid ”Herre jag har ropat”, Ton 5.

”Ej längre bevakar det flammande svärdet Edens port; ty det utsläcktes härligt av Korsets Trä; dödens Udd och dödsrikets seger fördrevs. Ty Du, min Frälsare, trädde fram, ropande till dem i dödsriket: Träden åter in i Paradiset.” – Kontakion, Ton 7.

”Idag naglas skapelsens Härskare och Ärans Konung vid Korset, Hans sida bliver stungen av spjutet och Han smakar galla och ättika, som är Kyrkans Ljuvlighet; med en törnekrona klädes Han, som höljer himmelen med moln och iklädes smälekens klädnad. Han bliver örfilad av en jordisk hand, som med sina Hand danat människan, Han bliver slagen på skuldrorna, som höljer himmelen med moln; Han mottager bespottelse och sår, förnedring och örfilar, allt detta uthärdar min Förlossare och Gud, för min den fördömdes skull, för att frälsa världen från förvillelsen, såsom Barmhärtig.” – Stichir vid nedfallandet inför Korset, Ton 2.

Ära var Ditt ärorika Kors, o Herre!

Troparion till den Helige Sigfrid av Växsjö, Ton 4 (Znamennysång med ison):

Denna gång samlades vi för att fira det inhemska helgonet helige Sigfrid av Växsjö tillsammans med hans tre anförvanter – martyrerna Unaman, Sunaman och Vinaman. Helige Sigfrid räknas som en av Nordens apostlar eftersom att han med möda strävade att föra norrmän, danskar, svenkar och goter ut ur hedendomens mörker och in i Kristi ljus. Under gudstjänsten kunde man höra nyöversatta hymner och böner till helgonet samt en högläsning av hans livsberättelse.

Utöver det faktum att helige Sigfrid är ett nordiskt helgon så betyder denna dag särskilt mycket för församlingen eftersom att den sedan något år tillbaka besitter en bit av helgonets biskopstav. Med anledning av att församlingen genom Guds försyn och nåd skänkts en bit av denna tusen år gamla stav har några av dess medlemmar startat en missionsförening i helgonets namn, vilket kungjordes i samband med gudstjänsten.

Det var den Ortodoxa tron som den helige Sigfrid förde med sig till vårt land. Må den genom hans heliga förböner åter slå rot i dess jord.

Helige hierark fader Sigfrid, bed till Gud för oss!

Teofania troparion, Ton 1, Znavmennysång med ison:

Trettondagar efter julfirandet samlades vi återigen för att fira Kristi Dop i floden Jordan. Efter Liturgin förrättades den årliga Stora vattenvälsignelsen från vilken de närvarande får med sig heligt vatten hem. Efteråt ägde även en gemensam måltid rum i vanlig ordning.

Texter ur gudstjänsten:

”Han som kläder Sig själv med ljus såsom en mantel, har för vår skull värdigats att bliva som en av oss. Idag övertäcks Han av Jordans strömmar fastän Han icke behöver någon rening av dem; men i Sig Själv förbereder Han vår pånyttfödelse. O under! Utan eld omgjuter Han och utan att sönderslå omdanar Han; och Han räddar dem som upplyses i Honom, Kristus vår Gud och våra själars Frälsare!” – Litiastichir, Ton 4.

”När Johannes såg Dig, Kriste vår Gud, komma till sig vid Jordans flod sade han: Varför har Du kommit till Din tjänare, Du som icke äger någon orenhet, Herre? I vems namn skall jag döpa Dig? I Faderns? Men Denne bär Du ju inom Dig Själv. I Sonens? Men Själv är Du den som tagit kött. I den Helige Andes? Dock vet Du att ur Din egen mun giva Honom åt de troende. Du uppenbarade Gud, förbarma Dig över oss.” – Apostichastichir, Ton 2.

”Det sanna Ljuset har uppenbarat sig och giver alla upplysning. Kristus, som är över all renhet döpes med oss: Han giver helgelse till vattnet och det bliver våra själar till rening. Det som är jordiskt uppenbarat, är förstått vara högre än himlarna. Genom badet kommer frälsning, genom vattnen Anden. Genom nedstigande i vatten uppstiger vi till Gud. Underbara äro Dina verk, Herre, ära vare Dig!” – Lovsångsstichir, Ton 1.

Här kan man läsa helige Johannes Chrysostomos’ ord om innebörden av denna allhärliga fest: https://orthochristian.com/51005.htm

Kristus döpes! – I Jordan!

Kristi Födelse troparion, Ton 4, Znavmennysång med ison:

Sen på kvällen den 6:e januari samlades vi för att fira Gud Ordets mandomsanammelse och förkroppsligande; Kristi Födelse ur den Allraheligaste Jungfrun Gudaföderskans sköte. Det vara många bekanta ansikten (och även många nya!) på helnattsgudstjänsten, vilken pågick ändå in på småtimmarna. Efteråt bröt vi den 40 dagar långa fastan tillsammans med diverse härliga rätter och sjöng svenska samt ryska julsånger tillsammans.

Under gudstjänsten kunde man höra dessa fina texter vilka beskriver Kristi Födelses innebörd och vikt för mänskligheten:

”Kommen, låtom oss glädjas i Herren, förtäljande det kommande mysteriet; skiljemuren har rivits, och det ljungande svärdet drivs på flykt, Kerubim träder undan från livets Träd och jag får del av Paradisets frukter, från vilket jag fördrevs, för olydnadens skull. Ty Faderns oföränderliga Avbild, Hans evighets Ikon mottager tjänareskepnad, ur den äktenskapligt oerfarna Modern trädde Han fram, utan att undergå förändring. Ty det som Han var, förbliver Han, varande sann Gud; och det som Han ej var, mottager Han, då Han blev människa för Sin människokärleks skull. Till Honom ropa vi: O Gud, Du som föddes av Jungfrun, förbarma Dig över oss.” – Första stichir vid ”Herre, jag ropar”, Ton 2.

”Gläd dig, Jerusalem och fröjda eder I alla som älsken Sion. Idag har Adams förbannelses timliga bojor lösts. Paradiset har öppnats för oss, ormen nedtrampats; ty henne som han fordom förvillade ser han nu bliva Skaparens Moder. O Guds rikedoms, vishets och förstånds djup! Hon som förmedlade död över allt kött, syndens verktyg, har blivit frälsningens begynnelse för all världen, genom Gudaföderskan. Ty barnet som födes av henne är fullkomlig Gud; och genom födelsen förseglas jungfruligheten, genom lindebindlarna löses syndens bojor; genom den barnsliga oskulden helas Evas sorgeplågor. Må alltså hela skapelsen glädja sig och springa upp av fröjd; ty Kristus har kommit för att förnya den och frälsa våra själar.” – Aposticha Doxastikon, Ton 4.

”Betlehem har öppnat Eden, kommen låtom oss beskåda! Vi hava funnit den dolda födan, låtom oss taga del av det från Paradiset som är i grottan. Där uppenbarar sig den obevattnade rot, som framblomstrar förlåtelse. Där finns den ogrävda brunn, ur vilken David trängtade att dricka. Där föder Jungfrun ett Barn, som genast stillar Adams och Davids törst. Låtom oss skynda dit, varest ett litet Barn är fött, Han som före evighet är Gud” – Ikos från Kristi Födelses kanon.

Kristus födes! Lovsjungen!