Kristi Födelse troparion, Ton 4, Znavmennysång med ison:

Kristi Födelse kontakion, Ton 3, Znavmennysång med ison:

Sen på kvällen den 6:e januari samlades vi för att fira Gud Ordets mandomsanammelse och förkroppsligande; Kristi Födelse ur den Allraheligaste Jungfrun Gudaföderskans sköte. Det vara många bekanta ansikten (och även många nya!) på helnattsgudstjänsten, vilken pågick ändå in på småtimmarna. Efteråt bröt vi den 40 dagar långa fastan tillsammans med diverse härliga rätter och sjöng svenska samt ryska julsånger tillsammans.

Under gudstjänsten kunde man höra dessa fina texter vilka beskriver Kristi Födelses innebörd och vikt för mänskligheten:

”Kommen, låtom oss glädjas i Herren, förtäljande det kommande mysteriet; skiljemuren har rivits, och det ljungande svärdet drivs på flykt, Kerubim träder undan från livets Träd och jag får del av Paradisets frukter, från vilket jag fördrevs, för olydnadens skull. Ty Faderns oföränderliga Avbild, Hans evighets Ikon mottager tjänareskepnad, ur den äktenskapligt oerfarna Modern trädde Han fram, utan att undergå förändring. Ty det som Han var, förbliver Han, varande sann Gud; och det som Han ej var, mottager Han, då Han blev människa för Sin människokärleks skull. Till Honom ropa vi: O Gud, Du som föddes av Jungfrun, förbarma Dig över oss.” – Första stichir vid ”Herre, jag ropar”, Ton 2.

”Gläd dig, Jerusalem och fröjda eder I alla som älsken Sion. Idag har Adams förbannelses timliga bojor lösts. Paradiset har öppnats för oss, ormen nedtrampats; ty henne som han fordom förvillade ser han nu bliva Skaparens Moder. O Guds rikedoms, vishets och förstånds djup! Hon som förmedlade död över allt kött, syndens verktyg, har blivit frälsningens begynnelse för all världen, genom Gudaföderskan. Ty barnet som födes av henne är fullkomlig Gud; och genom födelsen förseglas jungfruligheten, genom lindebindlarna löses syndens bojor; genom den barnsliga oskulden helas Evas sorgeplågor. Må alltså hela skapelsen glädja sig och springa upp av fröjd; ty Kristus har kommit för att förnya den och frälsa våra själar.” – Aposticha Doxastikon, Ton 4.

”Betlehem har öppnat Eden, kommen låtom oss beskåda! Vi hava funnit den dolda födan, låtom oss taga del av det från Paradiset som är i grottan. Där uppenbarar sig den obevattnade rot, som framblomstrar förlåtelse. Där finns den ogrävda brunn, ur vilken David trängtade att dricka. Där föder Jungfrun ett Barn, som genast stillar Adams och Davids törst. Låtom oss skynda dit, varest ett litet Barn är fött, Han som före evighet är Gud” – Ikos från Kristi Födelses kanon.

Kristus födes! Lovsjungen!

Istället för ”Sannerligen”, Ton 8, Znavmennysång:

”Joakim och Anna fira högtid, då de fött vår frälsnings begynnelse, den Enda Gudaföderskan; med dem fira även vi idag, prisande den Rena Jungfrun salig, Hon som är av Jessai rot.” – Stichir i 1:a Tonen.

”Idag föder den ofruktsamma Anna, Gudsbarnet, vilket förutvalts från alla släkten, till Boning åt allas Konung och Skapare, Kristus Gud, för att uppfylla den gudomliga försynen; genom Henne hava vi jordefödda återskapats och från förgängelsen förnyats till det oupphörliga Livet.” – Stichir i 6:e Tonen.

Sannerligen bjöd dagens fest på mycken nåd, glädje och gemenskap då vi firade födelsen av Henne som ju födde våra själars Frälsare. Låtom oss hålla an till det goda och ej förslösa det nådefulla vi erfarit i denna eukaristiska sammankomst på det att när vi nu lämnar Kyrkans inhägnad och träder ut dit varest världsliga omsorger och hänsynstaganden råder städse skall taga Gud i hågen, strävande att leva efter de Kristi ord som vi under gudstjänsten kunde höra: ”Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd. Detta är det yppersta och förnämsta budet. Därnäst kommer ett som är detta likt: Du skall älska din nästa såsom dig själv.”

Allraheligaste Gudaföderska, fräls oss!

I alla, som haven döpts till Kristus (Valaamsång)

Denna söndag fick vi erfara glädjen av att välkomna Herrens nye kämpe Gabriel in i Kristi Kyrkas härskara! Av Guds försyn firade Kyrkan denna dag de heliga Sjusovarna av Efesos , vilka ju efter att hava legat insomnade i hundratals år uppstodo till en övertygelse om alla människors uppståndelse i Gud. Såsom Kristus dog och nedsteg i graven för att sedan i härlighet och uppståndelse träda därur, sänks så ock den som döpes ned i det mörka vattnet till att dö bort från den gamla människans synd, och på det att den, blivande iklädd den vitt strålande skruden av Kristi oförgänglighet, skall resa sig upp därur till ett nytt liv i Honom som upprest hela människosläktet med Sig Själv.

Så här skriver heliga Apostlen Paulus:

”Bröder! Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till Hans död? Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med Honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv. Ty om vi hava vuxit samman med Honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med Honom genom en lika uppståndelse. Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med Honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden. Ty den som är död, han är friad ifrån synden. Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med Honom, eftersom vi veta att Kristus, sedan Han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över Honom. Ty Hans död var en död från synden en gång för alla, men Hans liv är ett liv för Gud. Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.”

Många nåderika år, Gabriel!

Troparion till de heliga Apostlarna, Ton 4:

Kontakion till de heliga apostlarna, Ton 2:

I år samlades vi återigen för att fira församlingens helgon: De heliga Apostlarna Petrus och Paulus. Det blev en vacker dag med bön, lovsång och mottagande av Kristi heliga Kött och Blod, samt en sedvanlig gemensam måltid efter gudstjänsten.

Under Vigilian på fredagkvällen kunde man höra de vackra orden av Aposteln Petrus om Kristi frälsningsverk och hur vi skall hålla ut intill det att vi når fram till vår målet av vår tro:

”Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmhärtighet har genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt eder, I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsning som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden. Därför mån I fröjda eder, om I ock nu en liten tid, där så måste ske, liden bedrövelse under allahanda prövningar, för att, om eder tro håller provet — vilket är mycket mer värt än guldet, som förgås, men som dock genom eld bliver beprövat — detta må befinnas lända eder till pris, härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse. Honom älsken I utan att hava sett honom; och fastän I ännu icke sen honom, tron I dock på honom och fröjden eder över honom med outsäglig och härlig glädje, då I nu ären på väg att vinna det som är målet för eder tro, nämligen edra själars frälsning.”

Vid epistelläsningen under Liturgin kunde vi så ock höra om hur helige Paulus fick en försmak av detta himmelska mål, när han i sina välkända ord om hur han, fastän det att han utfört stora kraftgärningar i Kristi Namn, allenast ville berömma sig av sin vanmakt, på det att all ära skulle givas till Kristus som styrkt honom:

”Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det. Ja, jag vet om denne man, att han — huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det — jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala. I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet. Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig. Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig. Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren. Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.”

I främsta av Apostlarna, Petrus och Paulus, bedjen till Gud för oss!

Ett stycke av Stora Ektenin som inleder den Gudomliga Liturgin:

Festens troparion, Ton 4 Znavmennysång:
https://www.youtube.com/watch?v=TK-o-vpiYX8

40 dagar efter den heliga Uppståndelsens Dag samlades vi för att fira Kristi himmelsfärd med bön och lovsång. Under vigilia-gudstjänsten kunde man sålunda höra om betydelsen vår Herrens uppstigande till himlarna har för människosläktet:

”Adams natur som fallit ned till jordens nedre ändar gjorde Du Gud ny med Dig Själv, och upphöjde den idag över alla furstar och makter. Ty såsom Du älskat den, har Du satt den bredvid Dig; såsom Du förbarmat Dig över den har Du förenat den med Dig Själv och såsom förenad har Du lidit med den och såsom lidelsefri har Du lidit och förhärligat den med Dig Själv.”

Vi fick så ock höra på vilket sätt vi andligt skall närma oss detta mysterium, samt hur fastän ju Kristus uppstigit i höjden Han ändock ständigt är med oss:

”Då vi lämnat det jordiska på jorden och skiljt oss från askans stoft, kommen låtom oss nyktra till och rikta våra ögon och tankar mot höjden, låtom oss, dödliga lyfta blicken och sinnet mot himmelens port; låtom oss anse oss vara på olivberget och skåda på Förlossaren, som bärs av molnen. Ty därifrån steg Herren upp till himlarna och där fördelar Gåvogivaren gåvor över sina apostlar, i det Han tröstade dem och befäste dem såsom en fader och undervisade dem såsom söner, sade Han till dem: Jag skall ej skilja mig från eder, utan jag är med eder och ingen varde mot eder.”

Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig!

Påsktropariet på svenska och grekiska:

Påsktropariet på kyrkslaviska:

Mitt i natten uti denna lilla byakyrkan skådade vi på denna Söndag av söndagar ljuset av den Heliga och Stora Påskens Dag, då vi tillsammans med hela skapelsen deltog i firandet av Kristi Uppståndelse, lovsjungande den Gud som änglarna prisa i himlahöjderna och upphöjande Honom som på denna Dag dragit upp människosläktet ur dödsrikets djup.

Nedan följer några utdrag från gudstjänsttexten:

Heliga Sabbatsdagens kanon, 6:e sången, 3:e tropariet:
”Dödsriket härskar över de dödligas släkte, men ej för evigt, ty då
Du, Mäktige blivit lagd i en grav, sönderslet Du, med Din livgivande
Hand, dödens riglar, och Du förkunnade för dem som av evighet sutto
där den oförfalskade befrielsen, o Frälsare, blivande den förstfödde från
de döda.”

Påskens kanon, 8:e sångens irmos:
”Denna utvalda och heliga dag, sabbaternas ende konung och
herre, är festdagarnas fest och högtidernas högtid, på vilken vi välsignar
Kristus i evigheter.”

Påskstichir, Ton 5:
”Uppståndelsens dag! Låtom oss upplysas av högtiden. Låtom oss
omfamna varandra. Låtom oss säga: bröder, även till dem som hata oss.
Låtom oss förlåta allt för Uppståndelsens skull och låtom oss ropa så:
Kristus är uppstånden från de döda, med Sin död Han döden nederlagt
och dem som äro i gravarna liv har Han bragt.”

Ära vare Din heliga uppståndelse, o Herre!

Prokimenon från Vigselgudstjänsten i 8:e Tonen:

”I Heliga Martyrer”, troparion i 8:e Tonen, så ock från Vigselgudstjänsten:

I helgen erfor vi fröjden av att återigen samlas för att fira Den Gudomliga Liturgin i helgedomen, och utöver det, uppleva den stora glädje vi i fulla mått så mottog av att få se våra kära församlingsmedlemmar Herman och Emmelia träda in i Äktenskapets Mysterium tillsammans.

Under vigselgudstjänsten fick vi därav höra den helige Aposteln Paulus’ vackra ord ur Efesierbrevet om hur Äktenskapet ju är en symbol för Kyrkans förhållande till Kristus:

”Tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn. Underordnen eder varandra i Kristi fruktan. I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren; ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är Kyrkans huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare. Ja, såsom Kyrkan underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män. I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat Kyrkan och utgivit sig själv för henne till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. Ty så ville han själv ställa fram Kyrkan inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med Kyrkan, eftersom vi äro lemmar av hans kropp. ’Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.’ — Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och Kyrkan. Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.”

Må Gud vara eder Hjälpare och styrka i den resa ni nu påbörjat av att tillsammans än mer nalkas edra själars frälsning i den himmelske Brudgummen Jesus Kristus – Kärleken Själv.

Många nåderika år, Herman och Emmelia!

Festens troparion på kyrkoslaviska (Obikhodstil):

Festens troparion på svenska (Valaamstil):

I helgen samlades vi alla återigen för gemensam bön och lovsång i Herrens hus då det årliga firandet av Kristi Dop ägde rum. Det blev ett nådefullt firande som i vanlig ordning avslutades med den Stora Vattenvälsignelsen, varpå några tappra medlemmar uppehöll traditionen av att på denna dag då ju allt vatten varder särskilt välsignat doppa sig i en sjö.

Helige Teofan Enslingen (феофан затворник) förklarar för oss varför denna fest också bär namnet Teofania:

”Herrens dop kallas Teofania (Guds uppenbarelse) eftersom Den Ende Sanne Guden, tillbedd i Treenigheten, uppenbarade Sig så påtagligt: ​​Gud Fadern – genom rösten från himlen; Gud Sonen inkarnerad – genom Sitt dop; och Gud den Helige Ande – genom nedstigningen på den Döpte. Här avslöjas också mysteriet kring förhållandet mellan Personerna i Den Allraheligaste Treenigheten. Gud den Helige Ande utgår från Fadern och vilar i Sonen, men utgår inte från Sonen. Här uppenbaras även det faktum att vår frälsnings inkarnerade gudomliga ekonomi fullbordas av Gud Sonens Inkarnation, i samexistens med den Helige Ande och Gud Fadern. Och det uppenbaras att frälsningen för varje person inte kan åstadkommas på något annat sätt än i Herren Jesus Kristus, genom den helige Andes nåd, enligt Faderns goda vilja. Alla de Kristna mysterierna lyser här med sitt gudomliga ljus och upplyser sinnen och hjärtan hos dem som med tro firar denna stora högtid. Kom, låt oss mentalt skynda oss upp i höjden och kasta oss in i kontemplationen av dessa mysterier av vår frälsning, och sjunga: ‘Herre, Då du blev döpt i Jordan uppenbarades att vi skola tillbedja Treenigheten.’ – En frälsning som i treenighet etablerar oss, och i treenighet räddar oss.”

Allraheligaste Treenighet, förbarma Dig över oss!