Påsktropariet på svenska och grekiska:

Påsktropariet på kyrkslaviska:

Mitt i natten uti denna lilla byakyrkan skådade vi på denna Söndag av söndagar ljuset av den Heliga och Stora Påskens Dag, då vi tillsammans med hela skapelsen deltog i firandet av Kristi Uppståndelse, lovsjungande den Gud som änglarna prisa i himlahöjderna och upphöjande Honom som på denna Dag dragit upp människosläktet ur dödsrikets djup.

Nedan följer några utdrag från gudstjänsttexten:

Heliga Sabbatsdagens kanon, 6:e sången, 3:e tropariet:
”Dödsriket härskar över de dödligas släkte, men ej för evigt, ty då
Du, Mäktige blivit lagd i en grav, sönderslet Du, med Din livgivande
Hand, dödens riglar, och Du förkunnade för dem som av evighet sutto
där den oförfalskade befrielsen, o Frälsare, blivande den förstfödde från
de döda.”

Påskens kanon, 8:e sångens irmos:
”Denna utvalda och heliga dag, sabbaternas ende konung och
herre, är festdagarnas fest och högtidernas högtid, på vilken vi välsignar
Kristus i evigheter.”

Påskstichir, Ton 5:
”Uppståndelsens dag! Låtom oss upplysas av högtiden. Låtom oss
omfamna varandra. Låtom oss säga: bröder, även till dem som hata oss.
Låtom oss förlåta allt för Uppståndelsens skull och låtom oss ropa så:
Kristus är uppstånden från de döda, med Sin död Han döden nederlagt
och dem som äro i gravarna liv har Han bragt.”

Ära vare Din heliga uppståndelse, o Herre!

Prokimenon från Vigselgudstjänsten i 8:e Tonen:

”I Heliga Martyrer”, troparion i 8:e Tonen, så ock från Vigselgudstjänsten:

I helgen erfor vi fröjden av att återigen samlas för att fira Den Gudomliga Liturgin i helgedomen, och utöver det, uppleva den stora glädje vi i fulla mått så mottog av att få se våra kära församlingsmedlemmar Herman och Emmelia träda in i Äktenskapets Mysterium tillsammans.

Under vigselgudstjänsten fick vi därav höra den helige Aposteln Paulus’ vackra ord ur Efesierbrevet om hur Äktenskapet ju är en symbol för Kyrkans förhållande till Kristus:

”Tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn. Underordnen eder varandra i Kristi fruktan. I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren; ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är Kyrkans huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare. Ja, såsom Kyrkan underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män. I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat Kyrkan och utgivit sig själv för henne till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. Ty så ville han själv ställa fram Kyrkan inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med Kyrkan, eftersom vi äro lemmar av hans kropp. ’Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.’ — Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och Kyrkan. Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.”

Må Gud vara eder Hjälpare och styrka i den resa ni nu påbörjat av att tillsammans än mer nalkas edra själars frälsning i den himmelske Brudgummen Jesus Kristus – Kärleken Själv.

Många nåderika år, Herman och Emmelia!

Festens troparion på kyrkoslaviska (Obikhodstil):

Festens troparion på svenska (Valaamstil):

I helgen samlades vi alla återigen för gemensam bön och lovsång i Herrens hus då det årliga firandet av Kristi Dop ägde rum. Det blev ett nådefullt firande som i vanlig ordning avslutades med den Stora Vattenvälsignelsen, varpå några tappra medlemmar uppehöll traditionen av att på denna dag då ju allt vatten varder särskilt välsignat doppa sig i en sjö.

Helige Teofan Enslingen (феофан затворник) förklarar för oss varför denna fest också bär namnet Teofania:

”Herrens dop kallas Teofania (Guds uppenbarelse) eftersom Den Ende Sanne Guden, tillbedd i Treenigheten, uppenbarade Sig så påtagligt: ​​Gud Fadern – genom rösten från himlen; Gud Sonen inkarnerad – genom Sitt dop; och Gud den Helige Ande – genom nedstigningen på den Döpte. Här avslöjas också mysteriet kring förhållandet mellan Personerna i Den Allraheligaste Treenigheten. Gud den Helige Ande utgår från Fadern och vilar i Sonen, men utgår inte från Sonen. Här uppenbaras även det faktum att vår frälsnings inkarnerade gudomliga ekonomi fullbordas av Gud Sonens Inkarnation, i samexistens med den Helige Ande och Gud Fadern. Och det uppenbaras att frälsningen för varje person inte kan åstadkommas på något annat sätt än i Herren Jesus Kristus, genom den helige Andes nåd, enligt Faderns goda vilja. Alla de Kristna mysterierna lyser här med sitt gudomliga ljus och upplyser sinnen och hjärtan hos dem som med tro firar denna stora högtid. Kom, låt oss mentalt skynda oss upp i höjden och kasta oss in i kontemplationen av dessa mysterier av vår frälsning, och sjunga: ‘Herre, Då du blev döpt i Jordan uppenbarades att vi skola tillbedja Treenigheten.’ – En frälsning som i treenighet etablerar oss, och i treenighet räddar oss.”

Allraheligaste Treenighet, förbarma Dig över oss!

Del av sången ”Fridens Nåd” från Den Gudomliga Liturgin:

Kristi Födelse Kontakion Ton 3:

På kvällen den 6:e januari samlades vi för att fira Födseln av vår Herre Jesus Kristus. Bönen och lovsången pågick långt in på natten och efter gudstjänsten bröt vi den 40 dagar långa fastan tillsammans genom att hålla en stor festmåltid enligt tradition!

Helige Gregorios Palamas säger i sin homilia om Kristi Födelse att:

”…intet gjort av Gud från tidernas begynnelse var mer fördelaktigt för alla eller mer gudomligt än Kristi födelse, som vi firar idag…Själva Logos från Gud tömde Sig Själv på ett obeskrivligt sätt, kom ner från höjden till det lägsta tillståndet i människans natur och förband det oupplösligt med Sig Själv, och genom att ödmjuka Sig och bliva fattig likt oss, upphöjde Han i höjden de nedre tingen, eller snarare, sammanförde Han de båda till ett, blandande mänsklighet med gudomlighet, och genom att göra det lärde Han alla att ödmjukhet är vägen som leder uppåt, framställande Sig Själv idag som ett exempel inför likväl människor som heliga änglar.

I sin bok Mitt liv i Kristus skriver den rättfärdige Johannes av Kronstadt:

”Vad kräver Guds Sons förkroppsligande av oss? Det kräver av oss att komma ihåg och hålla i helig ära det faktum att vi äro födda av Gud; och om vi hava nedsmutsat och trampat på denna förstfödslorätt med våra synder, vi måste återställa den genom att två den med ångerns tårar; vi måste återställa och förnya inom oss Guds avbild vilken är fallen och föreningen med Gud samt salighet, sanning och helighet som hava förstörts.”

Helige Justin Popovich betonar så ock vikten av denna högst unika och frälsande historiska händelse i sin homilia hörande till festen:

”I sanning föddes Gud som människa på jorden! Varför? Så att vi kan leva genom Honom (1 Johannes 4:9). Ty utan Gudamänniskan, Herren Jesus Kristus, är mänskligt liv helt och hållet en självmordsabsurditet, och döden är verkligen den mest direkta och hemska absurditeten på jorden. Att förstå döden innebär att förstå livet i allt dess djup, höjd och gränslöshet. Detta kan endast göras av den Allmänniskoälskande Herren, som genom sin omätliga kärlek blir människa och för evigt förblir Gudamänniskan i den mänskliga världen. Endast som Gudsliv, liv i Gud, kan mänskligt liv få sin eviga mening.”

Med sådana vackra ord från våra heliga fäder, låtom oss fortsätta firandet av Herrens nedstigande i mänsklig gestalt genom vårt eget leverne; prisande och upphöjande Honom i all evighet.

Kristus Födes! Lovsjungen Honom!

Polyeleoshymnen från lördagens Vigilia:

Trisagionhymnen från söndagens Liturgi:

Denna helg fick vi i Umeå församling bevittna en av den mest välbesökta gudstjänsterna på mycket länge, vilket var på sin plats då vi ju hade så många heliga vittnen att fira!

Helige Menas led martyrdöden år 304, efter att ha vägrat offra till de hedniska gudarna. Efter avrättningen beordrades helgonets kropp att bliva uppbränd men elden visade sig vara verkningslös då kroppen befanns vara intakt efter tre dagar och tre nätter i elden. Kroppen beslagtogs av de Kristna och fördes sedermera till en kyrka i Alexandria.

Helige Victor av Damaskus var en soldat under kejsaren Markus Aurelius (år 161-180) som tillika vägrade offra till de hedniska gudarna, men genomgick tortyren som föreskrevs honom för detta utan att komma till skada. Heliga Stephanida var maka till en av de som torterade honom, men efter att hon fick se helige Victor helbrägda några blinda soldaters synförmåga genom sina böner förhärligade hon öppet Kristus, och led så ock martyrdöden.

Helige Martyren Vincent av Spanien led martyrdöden under kejsaren Diocletianus (år 284-305) på grund av det enkla faktum att han var Kristen. Först blev martyren uppnaglad på ett kors och genomled mångahanda piskslag samt att bliva bränd med glödande järnstavar. Helgonet blev då nedtagen från korset men försökte klättra upp på det igen, menande att de som torterat honom varit lata och icke korrekt hade utfört sitt jobb! Helige Vincent genomled därmed än mer tortyr, men de som torterade honom tröttnade tillslut och kastade honom i fängelset. Fångväktarna hörde under natten helgonet sjunga Psalmer och såg ett överjordisk ljus komma från hans cell. Morgonen därpå avled helgonet genom att bliva bränd på ett järngaller.

Ärvördige Theodorus var en så kallad bekännare, d.v.s någon som genomlider tortyr, förföljelse, stympning eller exil för Kristi skull utan lida martyrdöden. Helgonet är mest känd för att ha försvarat de Heliga Ikonerna under Ikonoklasmens tid. Hans liv finns att läsa här.

Låtom oss söka bevara uti våra hjärtan den gudomliga nåd vi fått erfara under denna fina helg i kyrkan genom att städse prisa och upphöja den människoälskande Herren Jesus!

I Guds heliga martyrer och bekännare, bedjen till Gud för oss!

Det var med stor glädje och tacksamhet som de av oss som kunde åter samlades i Boliden med våra ukrainska bröder och systrar för att fira Kristi ljusa och härliga påsk med den gudomliga liturgin. Firandet började på aftonen med sedvanlig läsning av Apostlagärningarna och alla hade vi möjlighet att vörda gravtäckelsen (τό επιτάφιο) innan den bars undan och nattens segerrika firande började, ty fastän Kristus nedsteg i graven nedslog han dock Hels makt och uppstod såsom segrare. Må segerns utrop fortsätta att ljuda i våra hjärtan under de kommande veckorna, och i sanning i resten av våra liv, nu och alltid och i evigheternas evigheter: att Kristus är uppstånden! Sannerligen uppstånden!

Ett stort tack till fader Ioann och kyrkan i Boliden! Ära åt Gud alltid och i allo!

Detta år sammanföll vår Frus, den Allraheligaste Gudaföderskans, Jungfru Marie Bebådelse med söndagen för Korsets Tillbedjan, och vi hade den stora glädjen och ynnesten att få fira denna stora dag med den gudomliga liturgin.

Då er ringe författare själv inte kunde närvara i person skall jag inte tillägga något ytterligare, bortsett från en länk till faste-episteln från hans Högvördighet, Biskop Irinei av London och Västra Europa, väl behövligt i dessa dagar.

Lördag den 2:a mars (18:e februari), innan den förlorade sonens Söndag, samlades vi för andra gången sedan senaste uppdateringen för att åter fira den gudomliga liturgin. Vi hade också glädjen att få fira vigseln av Peter och Johanna, ära åt Gud för allt, alltid och i allo! Ty Han som har kallat oss är trogen och outgrundliga äro Hans vägar. Det finns inte ord att beskriva Hans nåd och barmhärtighet emot oss i dessa dagar, må vi blott också svara Honom med en oskrymtad tro som icke kommer på skam, på alla heligas böner.

Då vi nu går in i den stora fastan, så jag tar mig friheten att avsluta med ett ord om hopp: att vi skall avlägga oss allt som snärjer och tynger oss ned till jorden, och upplyfta våra hjärtan och våra hågar till att se fram emot den Korsfäste och Uppståndne, och med iver och glädje förnya vårt löfte att följa Honom, med den Helige Andes hjälp.

Mycket har hänt sedan senaste uppdateringen: vi har firat vår sista gudomliga liturgi i Nydala-kapellet den 3:e december (20:e november), ledda av vår käre fader Andrej, då vi också till vår stora glädje mottog två nya syskon i Kristus: Anton och Emmelia, som modigt trotsade vinterkylan med dop i isvak! Sedermera har vi också firat vår sista lekmanna-gudstjänst—ära åt Gud för allt!— och imorgon påbörjar kommunen rivningsarbetet. Vi kommer att fortsätta träffas varje söndag för att be tillsammans, men då vi inte har någon egen lokal kör vi veckovis och ni får gärna höra av er om ni vill besöka oss.

Vi har också hunnit med att besöka Helige Nikolais ortodoxa kyrka i Boliden för att fira den gudomliga liturgin med våra Ukrainska bröder och systrar två gånger: söndagen den 17:e (4:e) december, alltså söndagen innan helige Nikolais festdag, samt en nattlig vaka och liturgi vid Kristi födelse. Stor och helig är vår Gud, underbar i nåd och väldig i barmhärtighet! Vi är mycket tacksamma till fader Piotr och fader Ioann från den Ukrainska ortodoxa kyrkan för att vi har möjlighet att betjänas av dem, och tillsammans fira det stora mysteriet som är den heliga nattvarden. Gud frälse!

Den 12:e juli (29:e juni) samlades vi för att fira vår församlings skyddshelgon, de främsta av apostlarna, de heliga Petrus och Paulus: vi hade den stora glädjen och ynnesten att få göra detta i den gudomliga liturgin, i närvaro av alla de himmelska härskarorna, och också att återse några kära ansikten fysiskt. Självklart fortsatte vi sedan gemenskapen med en rejäl festmåltid i solskenet på gräsmattan. Av allt att döma var detta den sista gången vi kunde fira denna vår fest i vårt lilla kapell vid Nydalasjön. Det är för oss stora förändringar på horisonten, och vad som kommer framöver det vet Gud—men ett vet vi: att dem som älska Gud, samverkar allt till godo, dem som äro kallade enligt hans syfte. Amen.

Kära bröder och systrar, låt oss sträva efter att bekräfta i oss själva huruvida vi är trogna Honom som har kallat oss: älskom Gud genom att hålla Hans bud, och älskom varandra.