Mycket har hänt sedan senaste uppdateringen: vi har firat vår sista gudomliga liturgi i Nydala-kapellet den 3:e december (20:e november), ledda av vår käre fader Andrej, då vi också till vår stora glädje mottog två nya syskon i Kristus: Anton och Emmelia, som modigt trotsade vinterkylan med dop i isvak! Sedermera har vi också firat vår sista lekmanna-gudstjänst—ära åt Gud för allt!— och imorgon påbörjar kommunen rivningsarbetet. Vi kommer att fortsätta träffas varje söndag för att be tillsammans, men då vi inte har någon egen lokal kör vi veckovis och ni får gärna höra av er om ni vill besöka oss.

Vi har också hunnit med att besöka Helige Nikolais ortodoxa kyrka i Boliden för att fira den gudomliga liturgin med våra Ukrainska bröder och systrar två gånger: söndagen den 17:e (4:e) december, alltså söndagen innan helige Nikolais festdag, samt en nattlig vaka och liturgi vid Kristi födelse. Stor och helig är vår Gud, underbar i nåd och väldig i barmhärtighet! Vi är mycket tacksamma till fader Piotr och fader Ioann från den Ukrainska ortodoxa kyrkan för att vi har möjlighet att betjänas av dem, och tillsammans fira det stora mysteriet som är den heliga nattvarden. Gud frälse!

Den 12:e juli (29:e juni) samlades vi för att fira vår församlings skyddshelgon, de främsta av apostlarna, de heliga Petrus och Paulus: vi hade den stora glädjen och ynnesten att få göra detta i den gudomliga liturgin, i närvaro av alla de himmelska härskarorna, och också att återse några kära ansikten fysiskt. Självklart fortsatte vi sedan gemenskapen med en rejäl festmåltid i solskenet på gräsmattan. Av allt att döma var detta den sista gången vi kunde fira denna vår fest i vårt lilla kapell vid Nydalasjön. Det är för oss stora förändringar på horisonten, och vad som kommer framöver det vet Gud—men ett vet vi: att dem som älska Gud, samverkar allt till godo, dem som äro kallade enligt hans syfte. Amen.

Kära bröder och systrar, låt oss sträva efter att bekräfta i oss själva huruvida vi är trogna Honom som har kallat oss: älskom Gud genom att hålla Hans bud, och älskom varandra.

Söndagen den 28:e (15:e) maj samlades vi åter i vårt lilla kapell vid Nydalasjön för att fira den gudomliga liturgin och Herrens uppståndelse. Det gläder mig att vi var så många som hittade dit denna glädjefyllda dag, till Guds ära. Då vi också firar de heliga fäderna från det första ekumeniska rådet känns det särskilt passande att önska att vi alla behåller tron, såsom vi undfått den av våra heliga fäder—i rakt nedstigande led från apostlarna, vilka undfick den av Herren Jesus Kristus själv—ty detta är den seger som besegrat världen.

Detta år, natten mot söndagen den 16:e (3:e) april, firade vi åter vår Frälsares Påska, då Han uppstod från graven på tredje dagen, såsom Han förutsagt. Och vår Gud, i Sin stora barmhärtighet, sände fader Shio, från det heliga patriarkatet i Georgien, till Umeå från Stockholm för att fira den gudomliga liturgin. Så våra brister och svårigheter till trots, samlades många av oss med ytterligare bröder och systrar i Kristus i Västerslättskyrkan, och mötte natten med vår tros och vårt hopps glädjefyllda utrop: Kristus är uppstånden! Sannerligen uppstånden!

Efter att ha undfått Kristi livgivande lekamen och blod bröt vi också fastan tillsammans, och delade på festlig mat i nattens timmar. Gud give oss fler sådana möten, och att vi får växa till i enhet—med Honom och varandra. Honom tillkomme all ära, vår allsväldige Gud i helig Treenighet, Fader, Son och Helig Ande.

Den femte söndagen i stora fastan, den 2:a april (20:e mars) fick vi fira Kristi uppståndelse och den heliga Maria av Egyptens minne med att delta i den gudomliga liturgin, och gemenskap i Kristi lekamen. Och därefter gemenskap runt bordet. Tidigare på morgonen hade alla möjöighet att delta i sjuksmörjelsens heliga sakrament.

I skrivande stund har vi firat vår Frus heliga bebådelse och möter snart Lazaruslördagen, och fastan närmar sig sitt slut. Den kommande stilla veckan följs snart av Påsken, men är vi redo att mottaga Påskens ljus? Vare den heliga Maria av Egyptens liv oss en påminnelse och ett hopp, om det löfte vi är kallade till, men också den kamp som följer; genom hennes böner, och för Sin allrarenaste Moders skull, förbarme Sig Kristus vår Gud över oss och tillräkne Han oss Sitt Rike.

På aftonen mot torsdagen den 16:e (3:e) mars, i tredje veckan av Stora fastan, hade vi förmånen att få samlas för att mottaga Herrens lekamen och blod, till glädje och andlig vederkvickelse, väl behövligt i dessa tider. Jag passar på att dela vår namninsamling för att få behålla vår gudstjänslokal, även om de flesta av er säkert redan sett den vid det här laget. Ära ske Gud!

Den 19:e (6:e) februari, på Yttersta domens söndag, hade vi den stora glädjen att fira den gudomliga liturgin tillsammans. Då var vi på väg mot den stora och ljusa fastan som nu redan har kommit över oss. Må vi vara Honom som har skapat och älskat oss lydiga, oavsett vilka omständigheter som denna heliga tid finner oss i.

I år hade vi den stora välsignelsen att fira den heliga Theofanian, Herrens dop, den 19:e (6:e) januari, med vaka och den gudomliga liturgin vid midnatt. Firandet började dagen innan, med prästledd typika och de kungliga timmarna; sedan samlades vi åter sent på kvällen för den festliga vigilian med litia och gudomliga liturgin in på morgontimmarna; vi avslutade med den stora vattenvälsignelsen och en gemensam festmåltid.

Då vi också trädit ut ur Kristi födelses stora högtid—och nu lämnar bakom oss den förlängda helg som binder samman Kristi födelse, omskärelse, och dop—vill jag uttrycka mitt hopp att vi alla en gång ska undfå Herren i våra hjärtans grotta, slutligt lämna denna världen med dess förföriska band bakom oss, och ingå i Guds Rikes eviga gemenskap; för att där och nu möta våra själars brudgum och glädjas i den Heliga Treenigheten. Ty så är Guds vilja, även för dig och mig, och i sanning för oss alla. Ära och tillbedjan åt Honom, vår store Gud i helig Treenighet, Fader och Son och Helig Ande, här och nu och i den tillkommande världen, alltid och evinnerligen.

Som många vet har det varit omöjligt för vår församlingsherde, fader Ioann att besöka oss sedan gränserna stängdes i samband med Corona, och det geopolitiska läget har inte förbättrat situationen. Vi har ändå inte lämnats utan de heliga sakramenten under den här tiden, tack vare de självuppoffrande präster som tagit sig hit för att tjäna oss. Ändå är vi tacksamma för det nya beskedet enligt vilket fader Vitaly Babushin nu också är vår församlingsherde, utöver det ansvar han redan har i Stockholm.

Vi vill passa på att tacka fader Ioann för alla år som vår präst och herde, och önska honom många år! Vi vill också tacka alla som tjänat oss självuppoffrande under de här åren: fader Pavel, fader Piotr, och speciellt fader Vitaly och fader Andreij, vilkas hjälp varit ovärderlig. Sedan vill vi välkomna fader Vitaly med öppna hjärtan. Varde välsignat!

Söndagen den 11:e december (28:e november) hade vi förmånen att fira den gudomliga liturgin igen, firande Herrens uppståndelse. Adventsfastan till trots kunde vi efteråt samlas kring bordet i en gemensam måltid som kändes väl så festlig. Den här uppståndelsens dag firade vi också den helige hieromartyren Serafim Tjitjagov, metropolit av S:t Petersburg, som har lämnat oss dessa ord: del 1, del 2. Helige Serafim, bed till Gud för oss!